Idrottsgudstjänst

De äldsta i vår bygd var bara barn när Långseruds IF bildades. En del av er har många minnen från föreningens liv och från speciella 
matcher och tävlingar. Att tävla…. Idag handlar det inte bara om idrott. Tänk bara på alla slag av utslagningstävlingar som fyller TV-sändningarna, allt från 
matlagning, kampsport och präster som dejtar!
Ser vi på idrotten idag så finns det nya tydliga inslag. En pappa berättar så här: ”Jag har sett så många gånger killar bli ratade som 9-10 åringar av så kallade experter. De som säger att det inte toppas i lag för 10-åringar blundar eller vill inte se verkligheten. Hade jag haft den erfarenheten som jag har nu efter 14 år som hockeypappa för tre killar, hade jag aldrig uppmuntrat dem att börja, så tufft har det varit.”
Sen har vi detta med pengar. Fotbollspelaren Messi i Barcelona tjänar i lön 1 miljon kronor om dagen, Med bonusar och andra tillskott kommer han upp i 606 miljoner på ett år. Messi är 28 år. Vi kan också titta på killar från närmare håll. 22-årige Oscar Klefbom från Hammarö. Han har just skrivit ett sjuårskontrakt med ishockeyklubben Edmonton Oilers i Kanada. Lönen, drygt 34 miljoner kr i snitt per år.Det finns mycket pengar i idrottsvärlden.
 
Texternas överskrift den här söndagen är Rik inför Gud. Undrar hur livets Gud ser på det här?!
Vilken tur att det finns idrottsföreningar som ger hälften av anmälningsavgiften till Barncancerfonden. Vad viktigt att vi hjälps åt.  
 
För cirka 60 år sedan hände det som idag är idrottshistoria. Och det handlade inte om pengar utan om nåt helt annat. Läktarna var fullsatta och solen sken. Friidrottsgrenarna avlöste varandra, och då och då sattes ett nytt rekord. Publiken applåderade och segrarna sprang segervarv runt stadion. 
Men det var en speciell tävling som alla väntade på: Den klassiska "Engelska milen". "Engelska milen" var nämligen något mer än en vanlig 
löpartävling. Den var mytomspunnen. Ingen hade någonsin lyckats springa under fyra minuter. Fyra minuter var som en magisk gräns, omöjlig att passera. 
Redan efter första varvet hade Roger Bannister ryckt åt sig ledningen. Det gick fort. För fort? 
Skulle han orka hålla samma tempo ända in i mål?
När Bannister närmade sig upploppet var publiken i extas. Klockan tickade- 3:52…53..54.. Han kastade sig framåt. Det ingen trodde var möjligt hade hänt. 3 minuter, 59 sekunder och fyra hundradelar. Det blev förstås stora löpsedelsrubriker men det märkligaste var att efter bara någon vecka lyckades ytterligare en löpare passera fyraminutersgränsen och vid nästa tävling ännu en. Efter några månader hade ett tiotal löpare klarat den magiska gränsen. Nu visste ju alla att det inte var omöjligt. Den omöjliga gränsen fanns alltså inne i huvudet på löparna. Nån hade nu gjort det och kunde leda andra till samma mål. 

Det hände på en bibelkurs med deltagare, både kvinnor och män, från enkla och fattiga förhållanden i fyra länder i Centralamerika. 

Vi läste och tolkade texten om de två vägarna, den smala och den breda. En av deltagarna sa så här: På den smala vägen är det trångt. Vägen blir smal när vi är många som går på den samtidigt och tillsammans. Vi pratar om hur vi har det, alla får komma till tals, vi funderar på hur vi ska få ett bättre, ett värdigt liv. Vi kommer fram till beslut och börjar arbeta tillsammans för att nå fram till målet. 

Den breda vägen, det är när man går ensam, tänker bara på sig själv och inte bryr sig om de andra. En natt hade en man en dröm. Han drömde att han gick längs en strand tillsammans med Gud. Från himlen glimtade olika scener ur hans liv och varje glimt lämnade två par fotspår i sanden, hans egna och Guds fotspår. När sista glimten hade passerat tittade han bakåt för att se fotspåren i sanden. De följde parallellt längs med stranden, utom vid några tillfällen då endast ett par fotspår syntes. Mannen noterade att detta skedde under de jobbigaste och mest krävande perioderna av hans liv. Han kände sig aningen sviken och frågade Gud varför Gud låtit honom gå ensam under de svåraste perioderna av livet. Gud svarade lugnt: – Kära barn , det var då jag bar dig.

Rik inför Gud. 
Alla erbjuds vi en Gudshand att hålla i… en Gudsfamn att bli buren i… allt efter vad livet för med sig av ingredienser…..
Livets Gud vill tipsa oss om vilka vi kan ta i hand, för att ge närhet och stöd.. åt oss själva eller vi åt andra. Tro handlar inte om att komma först, det handlar om att komma fram. Vi tävlar inte mot varandra, vi behöver varandra. Och vi kommer lättast fram på den smala vägen.

Amen    

Barnen + Anders sjunger

Psalm 161:4

Skylt

936 total views, 0 views today