Hela trettiosex personer, nytt publikrekord, hade mött upp på Smedgården i Långserud för att både lyssna till och ibland sjunga med Kristian Fagereng och Svante Olsson. Dessa båda herrar har otroligt många dansbandsår bakom sig och sedan tiotalet år förgyller man tillvaron både här och där för ”musiknostalgiker” Kristian har tillsammans med hustrun en lägenhet i Säffle och då han träffade musikaliskt mångsidige Svante Olsson, Säffles Don Partridge, sade det ”musikaliskt klick”. Båda sjunger och Kristian har ett gott öga till ”sextiotalet” varifrån många hits är hämtade.-Då var det ju Shadows som gällde och efter Fender 62 blev det en Fender Stratos 81 som jag fortfarande spelar på, sade Kristian. Don Partridge ? Ja,det var ju en engelsk popsångare som både sjöng, och spelade gitarr, munspel och trummor m.m samtidigt. Svante Olsson sjunger, har sin elbas samt vid fötterna en rytmskallra och en liten trumma.Vid spelningen på Smedgården i Långserud bjöds det bla på Realease me och Green green grass of hone, Ett litet rött paket och Jag ringer på fredag. Allsången tonade i många av de kära låtarna. Kristian och Svante smågnabbades på ett småtrevligt sätt som man kan göra mellan stora Sötebror i öster och grannlandet i väster beroende på varifrån man ser. Ljudet är mycket bra och lagom högt. Lite norskt följde med Lägg in en pinne i peisen och Trailern (lastbilschauffören). Lets think about living, Living doll och Där björkarna susa hanns även med innan kaffe och goda smörgåsar förtärdes.I love you because väckte Jim Reeves-minnen. Flickan i Havanna och Lapp-Lisas Barnatro sjöngs som allsånger. Love me tender fanns även med innan Leif Peterson tackade för ett väldigt fint och populärt framträdande. Publiken gav varma applåder och önskningar fanns om ett tredje besök i framtiden.
Kjell Olsson